Tur att man har minnesgoda vänner. Som Hans. Han kan nämligen gå i god för att jag har världsrekordet på 800m. Den där lallaren som springer omkring nere i Europa och slår de officiella rekorden kan börja stretcha höftböjaren. En vacker sommarförmiddag 1988 hade jag glömt bort en fotbollssamling. Altörn cyklade förbi, på väg till samlingen, och jag insåg att här har jag inte råd att öppna med ett taktikvarv. Full fart från start och jag kutade de 800m, svagt uppför sista 250, som skiljde Munkens bortre brygga från föräldrahemmet snabbare än någon annan, människa eller djur, tidigare gjort.
Jag klockades för 1.37, eller klockades och klockades, det var mer än känsla, men eftersom både jag och Hans är överens så kan väl någon av er ringa A Lennart Juhlin, så får vi in noteringen i rekordböckerna.
Inget annat än friidrottsmagi. Notera att man får springa hur man vill. Det hös ju på namnet. Fri idrott. Tvåa i loppet är Linus Frisk och jag får med en hårsmån stryk av systrarna Kallurs lillebror.
Det var meningen att jag efter loppet skulle ställt upp i 200m slätt men jag var för trött. Tvärslut. Jag har sedan detta lopp (2 år sedan), utan nämnvärd framgång, försökt jogga ner.
IK Brage tog en sådan där vi-ska-baske-mig-vara-kvar-i-Superettan-seger mot Öster på Värendsvallen. 1-0 i 84:e. Någon klok man sa en gång att de bästa ledningsmål kommer i 93:e för då blir det svår för motståndarna att hinna kvittera. 84:e duger också.
Det är precis som Jävlaranamma sjunger: Preben Elkjaer, världens bästa fotbollsspelare.
Nu slår nyheten ner som en bomb i hela Europa. Preben har slutat röka. Mannen som drog i sig 3 paket i halvtid, som ständigt hade en glödkula stor som en pingisboll, som var själva grundbulten i tobaksindustrin, som höll det världsekonomiska hjulet snurrande.
Slutat. Bara så där. Hur fan ska vi nu göra? Inte ens Ernst Wigforss hade haft en lösning på detta.
Vi får helt enkelt ta fram våra minnesbilder och bläddra bland de tajta shortsen fram till året 1985 då Preben tillsammans med Hans Peter Briegel vann Seria A med Verona. Briegel förresten, tiokamparen som började med fotboll vid 22 års ålder.
Hatten av för Emma Green. Vilka hopp. Annars var väl inte de svenska insatserna i EM något att jubla sig krokig över. Annat var det när fyll-Janne och jag gjorde Barca 2006. Aldrig har stan varit så nöjda. Den resan stavades svensk maxprestation, från Hofors och framåt.
Men svensk friidrott har ju, när resultaten uteblir, alltid alltid något att falla tillbaka på… …musiken.
Tänk dig att du är från Elfenbenskusten. Aningen långsökt kanske, men bjud till lite nu.
Du ligger under med 3-1 och matchuret står på 88 minuter. Motståndare är de femfaldiga världsmästarna Brasilien och en hel del talar för att du förlorar matchen. Du är alltså i ett läge där du behöver brasiljackernas hjälp. De måste slå Portugal i sista gruppspelsmatchen för att inte din VM-saga ska vara all.
Då kan du försöka få brassarnas bästa spelare felaktigt utvisad och avstängd mot Portugal genom att filma som en liten råtta.
Serietecknare, reklammakare, vivör, filmskapare och idiot.
Mest kommenterade