En kollega har varit på kurs i Stockholm och träffade där en kille från Forsmarks kärnkraftsverk. Det var, hör och häpna, samma kille som för ganska exakt tre år sedan gick samma kurs som jag och Tommy. Han kom ihåg oss, men det är förmodligen ingenting mot hur väl vi kommer ihåg honom. En genomrolig kille och för att ni ska förstå vidden ger jag er här några minnesanteckning jag gjorde från kursen 2007.

***

En av deltagarna presenterade sig: -Lasse, jobbar på Forsmark. Började -80. Sedan dess har det ju hänt en del.

Inte riktigt vad man vill höra från någon som arbetar på ett kärnkraftverk.

***

***

..och killen från Forsmark fortsätter…

Tommy var ju på honom om att det vore skönare om han sa att ingenting hänt.

Då säger killen, efter att han funderat lite, observera här att han har funderat lite, att: -jaaa, det värsta var väl -86.

Skönt att höra att han anser Tjernobyl vara det värsta…   …efter viss tvekan.

***

…killen på Forsmark var med på lunchen

…och fick ju höra tråkigheter.

Han snackade i telefon och vi hörde ordet prova, följt av: man måste chansa.

Det var ju helt klart det läget att om han kastat sig i en taxi till Arlanda skulle vi hakat.

När vi skulle beställa var vi på honom direkt: -Du ska väl ha nåt med mycket jod?

***

Killen från Forsmark får ytterligare ett samtal på mobilen. Denna gång kan man tjuvlyssna att:

nej nej, jag är på kurs i Stockholm. Är inte du där? Jasså.

Man behöver ju inte vara Einstein för att spåna ihop vad den diskussionen gick ut på. De är två killar som har hand om styrstavarna i reaktortanken. Två killar. Dessa två killar. Och så visar det sig att den ene är på kurs, och att den andre skickar in en jävligt sen anmälan om frånvaro på grund av sjukt barn.

***

Killen från Forsmark dominerar

Jag frågade honom om han kom ihåg Ulla-Bella.

-Ja, för fan…      …lever hon än?

Han är kung.

***

Killen på Forsmark har en jacka som låter som en sån där ärtkudde man kan sitta i.

***