Serietecknare, reklammakare, vivör, filmskapare och idiot.
En av mina favoritkommenterare med gästblogg. I två delar dessutom, allt för att bygga upp en s.k. cliffhanger. Håll till godo gott folk.
Gyrots Sälenstripp fick mig att reflektera: jag, en dalkarl i mina bästa år, har aldrig varit i Sälen! Anledningarna är nog flera. ”Bagarens barn”-syndromet är förstås en. Ett annat snarlikt skäl är att jag alltid klassat orten som något av en nollåttaenklav. Men det främsta skälet är bristande kemi, eller snarare fysik, mellan mig och utförsåkning.
För x antal år sen, under en vintersemester, besökte jag och några fler Granberget vid Siljansnäs. Medan resten av gänget for utför valde jag att ränna plattför. Ja, ränna och ränna är väl att ta i. Trots förpliktigande efternamn är det inte riktigt min grej heller, men hellre det än att slå mig fullkomligt fördärvad i en slalombacke. Jo, hej du, skulle kunnat ha strypt spårläggaren – om jag haft fallenhet för sånt – trekilometersslingan avslutades med själva slalombacken! Där stod jag på toppen med mina löparskidor. Att dom var av rundslitet trä var heller inget att yvas över.
Gruvli´-bävli´. Lappkast var inget alternativ, även om jag möjligen vid den tiden klarat av det rent tekniskt, så jag ”kastade” mig föga oförväget ner för backen, praktiserande omvänd V-stil (och det här var långt före Boklövs succé i hoppbacken). Än idag vet jag inte hur det gick till, men efter ett par smärre fall stod jag längst ner utan ett minsta lilla benbrott. Till och med skidor och stavar var i samma om ock mediokra skick som före ”racet”.
Nu är, eller var, jag inte helt rudis på utförsåkning, bara nästan. Gick på skidskola när jag var liten för att, moderiktigt iförd marinblå anorak och mörkblå elastabyxor, lära mig ploga och åka på skrå. Men begåvad med förhållandevis centralt i händerna placerade tummar gick det som med allt annat praktiskt, dvs knappast alls. Med åren lärde jag mig i alla fall att ta mig utför på ”riktiga” slalomskidor, till att börja med på morsans avlagda av tysk tidig efterkrigsmodell i hickoryutförande. Tunga som satan, men med stålkanter och bindning med låg fästpunkt. Därtill matchande bambustavar och passande pjäxor, ja kanske inte så bra till fötterna som till skidorna.
***
Liknande inlägg:
”Elastabyxor”, Peter Carlsson-klass på den namedroppingen. Liksom ”hickoryutförande”.
Hehe….mera Jernis…nu halkar Tommy ner på bronplats!
Jocke Reply:
mars 11th, 2009 at 17:02
Kingen med fru tog the Boppers till Borlänge för en bejublad spelning igår kväll. Det tar honom till förstaplatsen.
Nej nej nej… Ni alla har fel… Gyrot kommer alltid ligga på FÖRSTA plats… Ingen kan putta ner honom från den platsen… *morrar elakt*
Kristina Ersson Härnösand
Rätt, så rätt! Alltid 1:a för Gyroyt!
[...] inte brukar besöka Gyrots blogg, så finns där ett par Jernisgästinlägg som jag kan tipsa om: Jernis på hal snö, band 1 och band 2. Ett skillingtryck Bonde söker fru kanske också kan roa. Om inte annat så garanterar [...]