I morgon lördag drar den igång. Fotbollscupen i Hedemora. Myrgas och Björklunds arrangemang som snart växer förbi Peace & Love. Förra året fanns 10 lag, eller om det var 12, representerade, och åskådarantalet uppgick till ca 35000.

***

2008 fick Gyrot äran att vara med lite på ett hörn i Barcelona som till slut tog hem hela cupen, den största skrällen sedan Günther vann en nickduell mot Islingby 1993. Man kan jämföra vår insats med den där australiensaren i shorttrack i OS. Vi var uträknade och spelmässigt hopplöst efter i samtliga matcher men lyckades mirakulöst, mycket tack vare Göran och Tigern från Teheran, krångla oss vidare ända till finalseger.

I år räknar jag med att vi återigen glöms bort helt i förhandssnacket och smyger med samma tursamhet vidare från gruppen och kan skrälla mot vilket lag som helst utom Liverpool.

***
Stor humor från förra årets cup.

***

Årets upplaga kommer att bli ojämnare än någonsin. Det blir en ren stadsuppgörelse i finalen mellan Everton och Liverpool där jag inte kan tänka mig annat än att Erik Seger avgör med ett volleymål från 35 yards.

***

Om jag skulle ge mig på att kommentera lagen lite, gå gärna in på fotbollscupens egen sida och se laguppställningarna:

Chelsea: Har magikern från Holkvägen, Johan Bodin som en gång gjorde ett lobbmål på uppstuds från 25 m på Pinnen. Enda besvikelsen där är väl att inte Lasse Bodin är med.

Barcelona: Ryktet säger att Stocken ska coacha oss. Det är som att ha två extra gubbar på plan. Frågan är dock om det räcker. Dojan Jonsson är alltid sevärd med ett lågt steg och bra blick.

Millwall: Känner bara igen Rupa, om det nu inte bara är en namne, och har han så bara en promille av sin brors speluppfattning kommer han att göra succé.

Real Madrid: Där finns mycket idrottskunnande samlat. Magnus Axelsson är en mycket klok fotbollspelare som kommer att styra det gänget på ett bra sätt.

Milan: Francis grabb i kassen kan räcka långt, och jag noterar att jag spelat med flera av grabbarnas pappor.

Liverpool: Storfavoriter. Har tappat Toffa men ser ändå ruggigt starka ut. Oskar Hansson, Erik Seger, en ständigt ung Boqvist och så Ronny i målet. I princip lika bra som namnen Hellström.

Accra Hearts: Känner inte igen någon, men är Gråhns son till Peter, en gång allsvensk klass i sina bästa stunder?

FC Basel: Ett för mig helt okänt gäng.

Everton: Högberg i målet håller klass, Konden är totalt usel men denna ”Konden” har nämnts på bloggen flera gånger tidigare och är i princip omöjlig att ta sig förbi. Han är lite som Teddy Lucic. Mötte han Säter var han lika bra som Johan Hällman, mötte han Ajax plockade han bort van Basten från matchen. Dessutom några riktigt bra gamla avestaspelare.

Tottenham: Tycker mig känna igen AIK-spelare från förra året, bland annat Jim Bäckström, förra årets bästa back. Kan det dessutom vara Holger Janohls barnbarn som är med?

Celtic: Sist men inte minst. Legenden Reine Last gör comeback. Har spelat med Sir Trevor Brooking, nu live på Stallplan. Det kommer att se ut ungefär som när Henke Larsson återvände till den europeiska toppfotbollen för några månader på Old Trafford.

***