User:
Lösenord:

| Registrera | Glömt lösenord?

Prenumerera på inläggen

Bloggare

Blodad tand

Det har varit en mystikens skimmer över Gyrots senaste begivenheter. Smusslats och smugits i korridorer och längs husknutar. Allt för att inte avslöja för mycket och därmed ge konkurrenterna ett onödigt försprång inför premiären. Men nu är den historia och jag kan avslöja så mycket som att det finns längdskidåkare som drömmer om att någon gång under karriären få uppleva ett par perfekt vallade skidor. Gyrot upplevde det redan första gången.

Det vikitgaste av allt: Glatt humör och matsäck.

Björkastugan i Gagnefs kommun. Förmodligen riktigt bra spår (har noll och intet att jämföra med) och som sagt,  Tommy (Borlänges egen Larry Pooromaa)  hade lagt på den ultimata mixen av tejpen och swix blå. Först var jag ut en vända med tjejerna. Vinterdag när den är som allra bäst och ren lycka när minstingen susar iväg ner för backen, står på öronen, pappan skyndar fram beredd att trösta och hjälpa och tömma snö ur handskar och krage och möts istället av ett gapskratt.

Det var så roligt att jag var tvungen att ge mig ut dagen därpå och åka. Nu återstår bara att lära mig hur man åker. Speciellt uppför. Det kan inte vara meningen att det ska vara så tungt. Måste vara något fel på gravitationen.

Jag har ju åkt tidigare. Som barn. Flera Matsobolopp (åtminstone ett,  jag tror att jag har tidningsurklippsbevis på det) och jag vill också minnas att man bad mig lägga av för att inte Gunde skulle bli så sur. Några års uppehåll och sedan en vända med skolan 1987, sedan dess har det varit tunnsått med diagonalandet. Tills nu.

***

Att få en bibliotekarie att skratta

Kanske inte det lättaste tänker ni. Tryck på rätt knappar säger jag.

Tommy Kingen Frisk har varit på Kanarieöarna och lånade därför ett antal guideböcker om öarna i fråga. Idag lämnade han tillbaka dem och det visade sig att de likt många förstagångsgravida gått över tiden.

Bibliotekarien: -Det var bra att de kom in. Jag ser här att det är någon som står på kö för att få låna dem.

Gyrot: Hoppas han redan hunnit åka.

***

Några korta värt-att-veta-punkter om Kanarieöarna.

  • Namnet Kanarieöarna kommer från en hundras (och att det är ett antal öar). Trodde man länge. Jag väljer att blunda för all ny vetenskap på området och håller det som sant. Det blir roligare så.
  • Tommy hittade tidigt en homogaynudiststrand.
  • Teneriffa betyder tysk solbränna i våldsamt för små badbyxor.
  • Var det hit de åkte i första sällksapsresanfilmen?

***

Schmidt

Jag brukar när andan faller på kalla Tommy för hr Schmidt. Eller Schmidten, Lite som Erik Fernström brukar kalla sig själv Jerry Williams och Chuck Berry för Chucken.

Så jag sms:ade att jag tyckte det var ett lämpligt tyskklingande surrogat till Chucken.

Fick detta svar: Schmidten. Han som skrev Johann B Gut. Gehen Johann gehen gehen. Johann B Gut.

***

Slas-utställning på Kulturhuset

Förra gången jag och Tommy var i Stockholm gick vi på en Jan Stenmark-utställning. Denna gång log solen åter mot oss då de körde en Slas-dito.

En av de bästa böcker som skrivits på äran och hjältarnas språk, Vem älskar Yngve Frej, blev också film och en bild från inspelningen av den filmen (som jag kan i princip alla repliker från) fanns med på utställningen. Se och njut.

***

Kajak

Gyrot är något utav en prova-på-naturen-människa. Kanske inte bara prova på, utan testa att tänja gränser för vad som är mänskligt möjligt i mötet Gyrot – natur. Idag var turen kommen till kajakpaddling. Samtidigt som jag ger mig ut i områden där människan aldrig tidigare satt sin fot lyckas jag ändå skildra naturen genom linsen på ett rörande sätt. Filmen kan närmast sammanfattas som Jan Lindblad möter Sven Hedin, fast bättre.

Mount Everest

Jag hade en skön dröm inatt där jag och Tommy besteg Mount Everest. Inte så att vi var med i en expedition och hade stegjärn, isyxa, tält och syrgasmask. Nej, det var mer på det sätt som man ibland hamnar på efterfest. Man kan inte riktigt sätta fingret på hur utan dras med i en stämning och plötsligt befinner man sig på festen, eller i ett basläger 5000 m.ö.h. Vi hängde bara på.

Väl där kan man ju tänka sig att vi drog öronen åt oss. Nyktrade till så att säga. Men icke då. Vi blickade upp mot toppen och sa till varandra att till läger 3, 7300 m.ö.h. kan vi knalla med, i jeans och sneakers. Där är vi i skrivande stund. På god väg mot läger 3. Vi går lite på skrå i snön om nu någon undrar.

 

När jag berättade om drömmen för Kärleken konstaterade hon: det ska bli spännande att höra imorgon om ni nådde toppen.

***

Bäste medlem

sketch134
Tommy var med i Dataföreningen och fick ett brev som inleddes: Bäste medlem. Han var ju tvungen att gå ur föreningen. Hur kassa är inte de andra om jag anses bäst tänkte han.

***

Herrn Schmidt

Det ser inte bättre ut än att jag börjat kalla Tommy för herrn Schmidt. Helt utan anledning egentligen, mer än att det ligger nästan löjligt rätt i munnen. Men han sitter inte passiv och förskrämd utan har svarat upp med att kalla mig herrn Wesson, fast med enkel-v, herrn Vesson. Det blir med västtyskt uttal ”fesson”. Schmidt und Vesson.

Sonen hans kallar mig Ladysocks efter en gammal new body-beställning (nej då, det är inte så illa som ni tror, även om det skulle behövas såväl ny kropp som själ). Ladysocks. Schmidt und Ladysocks. Låter som någon vulgär cabaret av något suspekt slag.

Är ni inte nöjda med ert namn kan ni alltid vända er till Gyrots hedemoranamnsgenerator. Med hjälp av en snillrik algoritm får ni veta vad ni hade haft för smeknamn om ni vuxit upp i äran och hjältarnas stad Hedemora.

***

Sida 1 av 512345